Vem var Siba?

Siba var en ganska fulsöt katt, hon hade ett utseende bara en mor kunde älska. Och det gjorde jag.

Hon älskade solen och kunde sitta i fönstret hela dagarna. Hon var så otroligt glad när vi flyttat hit över att få komma ut och gå i gräset, skogen, i solen. Hon trivdes verkligen.

Siba var en stor tjock katt som visste hur man skulle njuta till fullo. Hon tyckte inte om barn och hon ville (i princip) bara mysa hos mig, under täcket.

Simson brukade komma till Siba när han ville ha trygghet och bli tvättad - hon ställde alltid upp för honom.

Gizmo älskade den lilla katten. Han sprang alltid fram till henne - varje gång han såg henne - och pussade henne i massor. Även när hon morrade åt honom.

Hon var en bestämd dam, hon visste vad hon ville och fick oftast viljan igenom.

Hon var väldigt smart och har bl.a. räddat mig när jag blev utestängd på balkongen.

Enligt sista veterinären vi var hos dog Siba av urinförgiftning p.g.a njursvikt. Något som de tidigare veterinärerna ens inte kollade efter.
Enligt densamme veterinären var hon troligtvis mycket äldre än vad vi fått veta när vi tog hand om henne. Troligtvis har hon varit sjuk större delen av hennes liv hos oss, och vi har inte vetat nåt - förlåt oss Siba. Trots det tror jag att hon hade ett bra liv hos oss.

Siba var egentligen Pepsis katt. Om nu en katt kan ha en katt. Pepsi, som vi skaffade först, kände sig ensam om dagarna och ville ha en kompis. Det blev Siba.
Jag skulle ljuga om jag sa att de var bästisar från första dagen, men de höll sams från dag ett fram tills Pepsi försvann för nån månad sen.

När vi skaffade Simson så var både Pepsi och Siba livrädda för den lille krabaten. Hur kan två vuxna katter vara så rädda för en sån liten fis? Han kan ju inte ha vart större än en mus när han kom till oss.... Eller okej, en råtta. Men ändå.